Åh vilken knepig morgon eller skall jag säga natt jag haft.
Första lördagsmorgonen på semestern var något som jag sett fram mot, men den blev absolut inte som jag drömt om med sovmorgon och frukost i loungen.
Nope, istället knackade det på sovrumsdörren klockan fyra i natt .
Det var Elsas assistent som var väldigt stressad, det såg jag direkt.
”Elsa spyr blod och har 39,5 i feber”
Oh my god, vad är detta?det är nu det händer, det är den här gången hon inte klarar sej, tänkte jag yr av nyvakenhet.
Jag ringer 112 och börjar packa sjukhusväskor.
Elsa är blek och spyr ett par gånger till innan ambulansen kommer.
Sedan blev det undersökningar och prover i ett av akutens ”ambulansrum” som vi varit i så många gånger tidigare.
Efter fyra timmar rullas vi iväg till infektionsavdelningen.
Elsa är lite piggare emellanåt men fortsätter spy och syresätta sej lite dåligt mellan varven.
Prover visar mer på virus än bakterier, men vart och vad vet vi fortfarande inte.
När jag åkte hem vid halv elva var hon blek och väldigt trött.
Japp, så in i bängen kan det vara att leva med sitt handikappade barn.
Att hon är utvecklingsstörd är ju inget Elsa lider av och inte heller jag sedan många år, den sorgen tog några år att beta av.Men att hon också skall plågas av fysiska sjukdomar, infektioner och elände kan jag aldrig vänja mej vid.
Det blev inte en så värst inspirerande blogg idag hörni, men så är det ju ibland,livet är ett elände och känns väldigt mörkt mellan varven.
Så är det ju för alla, att det är lättare att må bra i vissa perioder och att inte må bra i andra, det är bara av olika anledningar tänker jag.
Idag skall jag försöka sova och sedan ska jag börja packa till Spanienresan.
Ha en fin lördag på Er.
/Kram Victoria