Jag firar 2år

Hej på Er alla fina.

Fick en notis från WordPress i går.

”Grattis på två års dagen från när du började skriva på din blogg!”

Att jag varit i gång och surrat om både det ena och det andra så länge,kul ändå känner jag.

Annars så drar dagarna förbi så sakteliga ,jag myser med Vilma och pysslar och fixar här hemma.

Nätterna är ganska sömnlösa och fylls med tankar på Elsa .

Fick Elsas gruppfoto från skolan i brevlådan ,med henne och alla kompisar med sina studentmössor .

När jag tror att jag gråtit klart…

Livet går ju vidare på ett eller annat vis, vad annars liksom?

Finns ju inte så mycket att välja på.

Snart är det dags för Formex mässan .

Känns ändå riktigt bra att ha något roligt att se fram mot.

Jag och mamma kommer i vanlig ordning att vara i Stockholm både före och efter mässan för extra inspiration och miljöombyte.

På sista mässdagens morgon kommer dessutom Bussiga klubben tjejerna Åsa, Åsa och Anna-Karin att dyka upp för en riktigt kul helg i Stockholm tillsammans .

Det kommer att bli hur bra som helst.

Ha en fin dag på Er.

/Kram Victoria

Nu har det gått några dagar

Det har gått några dagar sedan Elsas begravning nu.

Känns fortfarande overkligt och som om sorgen aldrig kommer att ta slut,fast jag vet att med tiden kommer det att gå lättare.

Jag har ju gått igenom flera andra trauman och kriser i livet och vet att det brukar kännas bättre efter en tid.

Många har sagt till mej genom åren att man blir stark av kriser och motgångar, men det håller jag inte alls med om.

[Popcornen växer ]

Såren blir till ärr och en punkt i mej som aldrig blir som det var innan, ärret bleknar men kommer alltid att finnas kvar som en försvagad del av mej.

[Hemma i min lilla park ]

Det som eländet gett mej är förståelse för andra människor och deras fel och brister som vi ju alla har,en ödmjukhet och att inte döma andra.

I dag och igår har jag spacklat, slipat och bättrings målat Elsas dörr och de två dörrarna och dörrfodren som leder ut till garaget och som blivit skadade av rullstolen. Känns skönt att få sätta händerna i något och i farten skruvade jag ner alla hyllor i Elsas rum som hon haft sina leksaker, böcker,tvättlappar och blöjor på.

Jag rensade också bort hennes kläder i garderoberna på hennes rum och spacklade skruvhål.

Många plagg kommer lilla syster Vilma att få ärva, vilket hon önskat att få göra.

Känns skönt att få behålla en del kläder och leksaker som hon oftast lekte med, en boll, knopp pussel en skallra och hennes studentkläder och studentmössan förstås.

[Elsa]

Har flyttat runt lite inredningsdetaljer också bara för att få göra något som känns kreativt.

I kväll blir det surströmming hos mamma mmm.

Ha det fint vänner.

/Kram Victoria

I går blev det ett sista farväl…

I går var Elsas begravning .

Vilken tuff dag det blev, hur mycket jag än gråtit och hur ledsen jag än är så känns det ändå en aning lättare nu.

Jag behöver inte gruva mej längre för den där jobbigaste dagen av alla.

Begravningen blev fantastiskt fin med en vit kista med rosa blomdekorationer målade runt om.

Vita blommor på kistan och många fina buketter runt om från skolan, vänner, grannar,släkt och familj .

Det kom ungefär 80 st till kyrkan.

Det kändes extra fint tycker jag att Elsa berörde så många på sitt väldigt speciella vis, utan ord.

Och vilka fina vänner vi har som ställer upp och kommer på en sån här jobbig dag.

Stöket med fikat efteråt med extra stolar och porslin gjorde också att det kändes lättare ,en fin stämning med massor av pratande människor .

Vilma tillbringade mycket tid på kyrkogården både före och efter, på ett lättsamt sätt är hon nyfiken och uppspelt över att hennes syster kommer att vara här nu.

[Vilma Elsas lillasyster]. ”Mamma, jag går till gravarna!” ropade hon och skuttade glatt i väg mot kyrkogården.

Härligt med barn och deras sätt att se på livet och döden.

Jag vill säga så himla mycket TACK till alla som kom och till alla som skickade telegram ,blommor och fina donationer , helt otroligt skönt och tröstande att ni finns!

Kram på Er.

/Victoria

Trots allt

Blev en riktigt mysig middag med fina vänner hos mamma igår .

[Chips toppade med creme fraiche ,röd lök och rom]

Bara att kunna sitta ute fast det är sent men till slut öppnade sej himlen och släppte ner ett skyfall av regn .

(Helt fantastiskt med regn förresten .)

När vi räddat telefoner,dynor och högtalare fortsatte vi middagen sim planerat i uterummet med regnet smattrande mot taket,tända ljus och hel lax från ugnen och dillkokta små potatisar med citronklyfta och örtsås .

Emellanåt kan jag sluta tänka på min fina Elsa som saknar så otroligt mycket .

[Elsa]

Men så fort ,som nu när jag skriver om henne kommer tårarna .

Är trött,less och matt av all sorg som följer mej dag och natt och hoppas att stunderna utan den blir längre och längre med tiden.

I dag blev det Nydala badet med Vilma och hennes kompis som en kul avslutning på mamma-veckan.

Ha en fin fredag på Er.

/Kram Victoria

Att stå nära och få distans till det tunga

Fick lust att berätta hur det ligger till och då nappar jag .

Allt jag får lust till försöker jag hoppa på.

Men när man har barn (min älskade elva åring förgyller verkligen vardagen särskilt mycket i just dessa tunga tider )

Samtidigt så måste jag rycka upp mej och verkligen använda alla krafter jag har för att gå hennes behov till mötes.

I går tillbringade vi hela dagen på Navet med hennes bästis ,mat skall lagas, picknick fika skall fixas och gud va vi varit på stranden och på obbolabadets poolområde .

Allt skulle i vanliga fall vara ganska härligt men nu känns det mesta som en riktigt stor utmaning .

Annars så har jag och Vilmas pappa besökt begravningsbyrån…

Fy vad jobbigt, vilken kista? Hur skall annonsen se ut, vilka blommor skall ligga på kistan, skall vi kolla upp det här med gravsten eller ?

Några dagar senare var det dags för besök på kyrkogården, var skall vår älskade Elsa vila…gravvård …

Sedan kommer det här med mötet med prästen, vilken musik skall vi ha och också själva begravningen med fika och så vidare.

Har funderat på musiken, det här är en av de jobbigaste delarna för mej .

Tycker att en inte så ofta spelad fin låt av Ted Gärdestad är fin ”Sommarlängtan” och även ” Äntligen på väg” Vilma gillar ”Himlen ör oskyldigt blå”.

Tror att vi väljer flera.

Det här är inga inlägg för Er som vill ha pepp i sommarvärmen känner jag,men kanske och jag önskar att det kan ge ett perspektiv på livet för många.

[Vår fina ängel]

I kväll skall jag och Vilma och hennes kompis på middag hos mormor med några av våra vänner, känns skönt att få lite distans till det tunga för en kväll.

Kram på er alla fina!

/Victoria

Galenskap och förlamande sorg.

Hur skall jag börja eller ännu svårare hur skall jag fortsätta detta inlägg.

Mitt senaste blogginlägg gjorde jag i slutet av juni under några av de värsta dagarna som jag någonsin upplevt.

Elsa blev väldigt sjuk den här fredagsnatten och efter att ha åkt in akut och tillbringat många timmar i ett akutrum hamnade vi till slut på infektionsavdelningen .

Hon blev stabil under morgonen och jag kunde åkte hem.

På lördagsnatten blev hon sämre igen och läkaren ringde mej och ville att vi skulle komma in för nu var Elsa verkligen dålig.

På söndagen var läget mer stabilt igen, hon hade förmodligen dragit ner kräks i lungorna med lunginflammation som följd.

På detta hade hennes lever tagit stryk efter många år av massor av mediciner.

Läkaren tyckte ändå att läget på söndagen var stabilt och de första två kritiska dygnen var över.

Jag sa hejdå till Elsa och viskade i hennes öra:

”Vi ses nästa måndag gumman när vi kommit hem bägge två.”

Jag bestämde mej för att åka till Spanien på måndag morgon .

Med hjärtat i magen och oron som rasade åkte jag .

Dagarna som följde satt vi mest och väntade på telefonsamtal om Elsas tillstånd som blev allt sämre för varje dag.

På torsdag natt väcks jag av telefonen.

Det var en läkare .

”Nu har Elsa gått bort”

Herregud vilken galenskap, de orden har jag oroat mej för så många gånger .

Elsa blev nästan 21 år.

De resterande dagarna pratade jag med Elsas 11- åriga lillasyster med face time många gånger varje dag.

Hon hade följt med hennes och Elsas pappa dagen efter för att säga ett sista farväl till sin älskade storasyster.

Hon var alltid så stolt över sin syster och dom hade verkligen ett eget språk med varandra utan ord och teckenspråk.

Jag har ännu inte bestämt mej om jag skall fortsätta skriva på bloggen just nu fungerar inte koncentrationen och sömnen är det si och så med och det känns som att det kommer att ta väldigt lång tid att komma tillbaka som människa i livet på alla plan.

Det här blev ett märkligt och inte så välskrivet inlägg som jag planerat, sorgen tar hela tiden över både känslor,kropp och tankar men jag kände att jag behöver berätta för er varför jag inte skrivit på så länge .

/Kram Victoria

Några av de värsta dagarna.

Har precis haft några av mina värsta dagar hittills i mitt liv.

Efter fredags katastrofnatt med ambulans till sjukhuset med Elsa lämnade jag sjukhuset på lördagen.

Elsa kändes stabil och ganska pigg där hon låg i sin säng på infektionsavdelningen på sjukhuset.

Jag hade kontakt med assistenter under dagen och åkte förbi en sväng på eftermiddagen.

På natten efter ringer vår assistent och säger.

”Dom vill att ni skall komma, Elsa är väldigt dålig”

Katastrof, vilka tankar som snurrade när jag med skakiga ben körde för att hämta upp mamma och Elsas pappa.

Vi vakade vid Elsas säng tills förmiddagen kom och läget återigen blivit stabilt.

Fruktansvärt att se henne vara så sjuk.

Blodförgiftning och lunginflammation med problem att hålla upp sitt blodtryck kan man väl enkelt säga att diagnosen var.

Allt stannar, tiden och allt runt omkring.

I går eftermiddag åkte jag upp igen och då såg jag att hon mådde bättre, även om syrgas fortfarande krävdes så kunde man se att hon var på rätt väg.

Ännu en gång.

Min Spanienresa har hängt på en skör tråd och har förstås inte känts viktig heller, men nu blir den av i alla fall.

Snacka om att jag känner mej förvirrad på grund av stor sömnbrist och oron som slitit mej i bitar ännu en gång.

Men lättad och kanske till och med lite glad över att Elsa otroligt nog ser ut att fixa det den här gången också fast det såg riktigt mörkt ut för två dagar sedan.

Vilken tur jag har att jag har min fantastiska mamma vid min sida och flickornas pappa som jag vet alltid finns där för både dom och för mej.

Kram på Er och tusen tack för att ni finns.

Nu ser jag försiktigt fram mot en skön vecka i värmen.

/Victoria

En knepig natt.

Åh vilken knepig morgon eller skall jag säga natt jag haft.

Första lördagsmorgonen på semestern var något som jag sett fram mot, men den blev absolut inte som jag drömt om med sovmorgon och frukost i loungen.

Nope, istället knackade det på sovrumsdörren klockan fyra i natt .

Det var Elsas assistent som var väldigt stressad, det såg jag direkt.

”Elsa spyr blod och har 39,5 i feber”

Oh my god, vad är detta?det är nu det händer, det är den här gången hon inte klarar sej, tänkte jag yr av nyvakenhet.

Jag ringer 112 och börjar packa sjukhusväskor.

Elsa är blek och spyr ett par gånger till innan ambulansen kommer.

Sedan blev det undersökningar och prover i ett av akutens ”ambulansrum” som vi varit i så många gånger tidigare.

Efter fyra timmar rullas vi iväg till infektionsavdelningen.

Elsa är lite piggare emellanåt men fortsätter spy och syresätta sej lite dåligt mellan varven.

Prover visar mer på virus än bakterier, men vart och vad vet vi fortfarande inte.

När jag åkte hem vid halv elva var hon blek och väldigt trött.

Japp, så in i bängen kan det vara att leva med sitt handikappade barn.

Att hon är utvecklingsstörd är ju inget Elsa lider av och inte heller jag sedan många år, den sorgen tog några år att beta av.Men att hon också skall plågas av fysiska sjukdomar, infektioner och elände kan jag aldrig vänja mej vid.

Det blev inte en så värst inspirerande blogg idag hörni, men så är det ju ibland,livet är ett elände och känns väldigt mörkt mellan varven.

Så är det ju för alla, att det är lättare att må bra i vissa perioder och att inte må bra i andra, det är bara av olika anledningar tänker jag.

Idag skall jag försöka sova och sedan ska jag börja packa till Spanienresan.

Ha en fin lördag på Er.

/Kram Victoria

Mindfulness fredag

Japp, då var det fredag!

Skall försöka stanna till och känna efter, reflektera och njuta av nuet.

Det här med mindfulness hörni,det är verkligen inget som är min starkaste gren här i livet.

[Hemma i utbyggnaden]

Fast jag skulle vilja att det var det, som för Ernst (världens härligaste människa) med sommaren och solen som värmer kroppen och bruna fötter i den varma sjön med doften av nybakt bröd inlindad i en mjuk och skön linnehandduk bredvid sej på bryggan.

Där skulle man ju vilja vara och det skulle man vilja känna.

En annan är ju liksom ”på väg” hela tiden, till jobbet, till mataffären, gymmet,till apoteket, tvättstugan och tandläkaren.

Nä nog skulle det vara härligt att stanna av lite och känna, dofta och njuta mer av livet.

[Hemma ]

Men det går nog att träna upp tänker jag, det gäller ju bara att skruva lös huvet först och byta ut det mot något annat hehe.

Nu skall jag träna musklerna i alla fall älskar min styrketräning men genom åren har jag fått tipset att börja med Yoga eller Qi gong förmodligen för att jag skulle behöva coola ner mej lite tror jag att dom som tipsat tänker.

[Nu är vi inne på sjuttonde veckan]

Men det känns ju bara så otroligt långsamt, trögt och oerhört tråkigt.

Fast det är väl så att det är inte vad man vill som alltid är det bästa för en och kanske inte heller det man egentligen behöver.

Mmm jag suger på den syrliga karamellen en stund…

[I trädgården kan man få fina mindfulness stunder. Här vid min kanadensiska ros ]

I dag ska jag förbereda för min Spanienresa till veckan eller rättare sagt förbereda för Elsas vecka.

Det blir en tur till apoteket, vårdcentralen och att handla hem lite godsaker till henne att äta.

I natt hade hon feber men just nu ser hon pigg ut, nu skall jag skjutsa Vilma till sin pappa och i eftermiddag blir det gymmet och powerwalk lix.

Ha nu en riktigt fin dag hörni.

/Kram Victoria

Nu blommar det!

Hemma igen, känns riktigt skönt. Vi lämnade ett hett Stockholm i går och i dag små-strilar regnet här hemma men jag gillar sommar regn.

[Under prydnadsapeln står den upostammade Dvärgsyrenen ”Palibin” ]

Det doftar så gott och det lämnar efter sej en otroligt ren och skön luft.Nu blommar det mer än jag hinner med att njuta av i trädgården.

[Klätterhortensian blommar friskt i parken]

Tänkte ägna dagens inlägg åt lite trädgård och planteringar.

Jag har varit trädgårdsintresserad i dryga tjugo år och precis som med allt jag sätter mej in så gjorde jag det till 110%.

Mycket mer förr än nu, men en del kunskap finns kvar.

[I parken är det tätt och det är bra,mindre ogräsrensning och det gillar man ju att slippa ]

Förr kunde jag kliva upp på natten och gräva upp en växt och flytta den ,för att jag kom på att jag planterat en perenn på fel plats (fast det kanske kallas nog för något annat än ”att ha ett starkt intresse” hehe). Men jag har aldrig påstått att jag är helt som man ska.

[Popcornen är på gång ]

I alla fall så plöjde jag trädgårdsbok efter trädgårdsbok på den tiden,för att insupa så mycket kunskap jag bara kunde och en del har som sagt stannat kvar.

En viktig del av trädgårdsarbete som jag alltid bär med mej är att plantera rätt växt på rätt plats.

Det vill säga en Funkia där skuggan finns, rosor och Lavendel är solen skiner och Jättedaggkåpa och Flocknäva där inget vill växa  och där det skall växa och täcka en yta fort.

[Här på den framsidan som ligger i norr är planteringen som jag gjorde om förra året. Nu växer här bara skugg älskande perenner och att det faller både löv och små prydnadsäpplen från apeln mår jorden bara bra av]

Det står alltid på den lilla lappen som är nedstucken i jorden när du köper dina perenner och buskar , fråga alltid personalen också så att det blir rätt.

En växt som får växa där de trivs som allra mest utvecklas, blir stark,växer och blir sitt bästa jag om den får stå på rätt plats.

Och det ör ju det vi vill, att växterna skall vara så fina och frodiga som dom bara kan.

Det här med jordmån är ju förstås också viktigt, är din jord tunn och sandig eller tung och lerig, vad behöver du tillsätta.

[Stjärnflocka en perenn som var utsedd till årets perenn för några år sedan . Växer och mår fint utan en massa lull lull och växtstöd .

Det gillar jag]

Nu blir det gymmet och en powerwalk efter att ha missat tre träningspass.

Försöker att inte tänka så mycket på det, det är lätt att få ångest annars när man missar pass men det har jag inte tänkt få, nope,nix pix, bara att köra framåt.

Ha det bäst var du än är.

/Kram Victoria