Nu är det bara några dagar kvar. Några ynka futtiga dagar tills min födelsedag.

Nu har man snart till och med passerat femtio. Vad säger man om det…

Glad som en fågel för att jag är här,lever och har hälsan. Men ändå så kommer det där muttrandet i bakhuvudet . Nu går det bara utför ,snart är det inte lika roligt längre bara för att det är helg och så vidare i all oändlighet. Hur tänker ni med att åldras och att tiden går?

Å ena sidan otroligt tacksam för allt jag har . Alla underbara människor i min närhet . Min älskade dotter som jag förundras över varje dag. Min underbara roliga och spontana mamma också min fantastiska Daniel .

Att ha hittat kärleken och få så mycket omtänksamhet och närhet på alla plan . Jag älskar mitt jobb och min fina personal. Vilket bra gäng de är.

Och ändå ..

Det är tydligen (har jag hört) just det som kan vara en av livets knepiga tvister. Att tillåta sej att må både si och så ibland . Huvudsaken är väl att man hittar tillbaka och mår bra igen det mesta av tiden tänker jag.

Ingen skuld eller skam på något vis,allt mående är okej. Självinsikt och att ha överseende med sej själv ( och också ännu mer förståelse för andras tillkortakommanden). Jag och alla andra gör sitt bästa i sina liv. Att inte begära eller förvänta sej mer av någon annan än av sej själv .

Det blev lite om tankar och om tiden i dag,japp så får det bli.

Önskar er en fin dag kära vänner.

/Kram Victoria