Det visade sej vara en bra ide att plantera de perenna gräsen som stått i krukorna nedanför fönstren.

Blev riktigt fint,som en häck av gräs.

I fjol planterade jag även förra årets gräs här men,i våras när de klipptes ner(man klipper alltid ner perenna gräs på våren och aldrig på hösten) märkte jag att gräsen inte klarat sej,förmodligen för att plåtkanten gör att jorden hamnar ovanför markytan och kylan kan komma åt rötterna från alla håll.

I år har jag försökt råda bot på detta genom att sätta frigolitskivor mellan jord och plåt och ca 25 cm ner,blir spännande till våren att se om de fungerar.

Nio plantor av tre olika sorter på väg till sitt nya hem.

De fick ett nytt hem vid trä däckets,tycker jag,finaste del, precis där trädäcket blir en bred gång och längst bort möter min sten gång  som korsar trädäcket.Jag har en alldeles egen gång bara en sån sak,inte direkt en boulevard eller en  aveny men en charmig  liten gång av marktegel,med perfekt bredd att köra skottkärran,eller promenera på.

Jag hade önskat mej gången i födelsedagspresent av sambon för några år sedan. Tidigare låg  där skifferplattor som trampstenar i gräsmattan,plattorna hade under sina fyrtio år sjunkit ner i jorden och kunde bara hittas genom att grävas upp med en spade,funkade inte så särskilt bra ur gångsynpunkt.

Min födelesedag kom och på fikabrickan på sängen fick jag en lapp (som faktiskt var inslagen i ett paket)på lappen stod det med något knacklig stil ‘här får du gång-h-tet’ (min sambo har alltid varit arbetselak) men gången blev gjord,precis som lovat,av sambon och min morbror Christer som var en fena på allt som skulle byggas,snickras,grävas och göras både utomhus och innomhus.

Jag är jätte glad över den och det kommer jag alltid att vara.Och nu får gräsen stå där,vaja i vinden och se ut över vidderna (kanske inte vidder direkt) men en fin gång av sten och ett trädäck som passar i hop perfekt med den,trots att det lutar och är vinklat åt alla möjliga håll,det är väl därför som den är så fin just där.

Där det varit som knivigast att få till det blir det oftast som allra bäst,tycker jag.

I kväll har vi den första Bussiga klubben träffen efter sommarens uppehåll.

Brukar bli ett väldigt ståhej och skratt som hörs långt ut på havet.

Ser fram mot att träffa allihopa igen!

Vi skall vara hos Anna-Karin som bor med sin Henrik i sitt egenbyggda fina hus alldeles vid havet,med egen strand och allt.

Ryktet säger att det blir surströmming till middag.

Undrar vad hon hittat på för projekt till oss kväll…

Vi ses!

/Victoria