Gomorron tisdag. Våren kämpar på och snart har all snö smält bort i trädgården (#boinorrland). Jag gillar verkligen när en ny årstid har landat.

Det ger mej energi men också lust att reflektera över livet i stort och smått. Passar på att njuta av en slow coffee ur den fina kannan

Jag tänker på i lördags när jag jobbade och gick runt och torkade några bord i caféet. En ung mamma hennes lilla barn hennes tjejkompis och en kille satt och fikade vid ett av borden vid fönstren. Jag hamnade med min trasa för att torka ett bord i närheten och kunde inte undgå deras konversation när dom plockade ihop sina kläder för att gå.

Den unge killen lyfter upp barnet och mamman blir gråtfärdig av lycka och vänder sej till sin tjejkompis och håller handen mot sitt hjärta .

– Åh men så fint kan du bära honom går det bra att bära honom ?

Den unge killen bar stolt den lille pojken när dom lämnade caféet.

Kan ju bara gissa vilka relationer till varandra som de hade. Kanske är killen en ny kärlek som mamman nu äntligen vill introducera för sin son. Eller kanske det var hennes bror som dom inte träffat på länge . Hur som helst så är det en fin känsla att dom valde att äta sin måltid och ha sin speciella stund hos just oss.

Reflektioner kan ju vara både havs djupa och barnbassängs grunda det är roligt att vara både här och där känner jag.

Jag tycker så himla mycket om brukskeramik och glas. Eller egentligen allt som hör till dukning och stunder vid matbordet. Den här favoritserien har fått påfyllning i butiken igen. Går självklart att diska i maskin och använda i mikro.

Nu ska jag ut och bråka med ogräsen.

Kram på er.

/Victoria