Hepp! Så var det fredag. Känns härligt med helg igen.

Efter morgonens bestyr gick det inte länge innan tankarna började snurra. Jag brukar inte tänka på den så ofta utan försöker glädjas över att bara vara. Det är inte min bästa gren kan jag erkänna.Jag pratar om tiden och åldern suck!

Det började när jag skulle låsa upp telefonen i morse. Texten på skärmen rullar upp ännu en gång ”Känner inte igen ansiktet, använd kod”. Jag vet ju att det händer grejer i ansiktet särskilt när man passerat femtio men wtf! Är det verkligen så illa! Koden används flitigt kan jag säga .

Ska sanningen fram så blir jag galen på allt runt mej själv som jag ska fixa med och lägga en massa tid på. ( Eller snarare BORDE fixa med, men ändå ).Det är kvälls/ och morgonrutiner enligt hudterapeuten. ”Du behöver fylla på med fukt, hur mycket som helst”, så brukar det låta de få gånger som jag unnar mej en ansiktsbehandling, denna underbara lyx.

Hos frissan, som jag besöker max två gånger varje år pratas det om att jag bör använda hårinpackning och låta den verka ett bara tag varje gång som jag tvättar håret. Spraya med värmeskydd innan du lockar det och massera gärna hårbotten.

Hudläkaren som jag uppsöker när min allergi inte sköter sej tipsar om att smörja upp en rekordelig männgd hudkräm på hela kroppen varje dag.Ät allergitabletter året runt också, check på den.

Tandläkaren petar med sin lilla spegel i min mun och muttrar bakom munskyddet. Det verkar som om även emaljen är påverkad av din atopiska allergi. Borsta, flossa (typ i timmar varje dag helst!) och kör mellanrumsborste. ”Japp, det gör jag,” gurglar jag.

Ögonläkaren Björn tittar på mej med en rynka i pannan.

”Ja, synen är ju helt klart inte så lite nedsatt…Progressiva glasögon kan funka vissa dagar men definitivt inte andra då du har problem med tårfilmen, inväxter och ärrbildningar. Droppa med cytostatika, cortison och fuktgivande droppar nio gånger varje dag.” Hmm men allt förutom operation känns som en vinst, tänker jag och går till apoteket och hämtar ut min kasse med kartonger av ögondroppar.

Sjukgymnasten (som det var tyvärr länge sedan jag besökte) får en medlidante blick när han försöker komma fram till hur det är överhuvudtaget är fysiskt möjligt att vara så här stel och ändå vara varm och vid liv. Ländryggen är abnormt kort…bröstryggen hmmm, också knäet, armbågen och axeln, fast där sitter nog problemet i skuldran egentligen… Tipset att stretcha (i trettioelva minuter helst varje dag )kom inte som en överraskning!

Finns väl inte så mycket att tillägga känner jag. Det är härligt att bli äldre?! Ha ha! Men alternativet lockar inte…Kan inte annat än skratta åt eländet och vara nöjd att jag trots små krämpor, skavanker och skevhet har ett aktivt liv med mycket styrketräning och en del joggingturer. Skulle behöva fyrtioåtta timmar på varje dygn tretton av dom borde användas till yoga och mindfullness.

Sitter iallafall ned med lindat knä och benet i högläge. Blev tydligen en inflammation efter sista joggingturen. I eftermiddag blir det gymmet och I morgon är knäet bra igen. Då ska jag vara i butiken och caféet.

Ha en fin fredag vänner och ta hand om er!

/Kram Victoria