Jag har märkt en sak. Livet är ju till för att vi ska utvecklas och må så bra som vi kan. Eller i bästa fall iallafall förbättras en smula tänker jag.

Det är snarare min önskan än vad jag ofta lyckas med kan jag erkänna. Men i helgen fick jag ännu en av den långa raden av aha-upplevelser.

Människor inspirerar mej att utvecklas. Oftast sker det omedvetet från deras sida (och också från min.)En liten knuff i en utvecklande riktning. Det här har jag tänkt på mycket under större delen av livet och nu blev det så tydligt.

Jag och min Daniel lever varannan veckas liv med våra ungdomar. De veckor vi bara har varandra ses vi varje kväll efter jobben.Vi fantiserar och planerar för framtiden.Både den som är nära och den som är betydligt längre fram i tiden. Vi pratar om våra hem, jobb och förstås våra barn. Vi pratar om träning och om kärleken och allt fint som vi har tillsammans.

Varannan lördagkväll myser vi med våra ungdomar .Vi äter nåt gott,spelar brädspel,kollar tv,trycker i oss massor med karameller och har det helt enkelt bra tillsammans.

När söndagen kommer så ska vi säga hejdå till varandra . Det har snart gått ett och halvt år så vi börjar vänja oss. Men det är alltid med en liten lätt deppighet i luften som jag och Vilma lämnar lägenheten i stan eller Daniel och killarna lämnar huset.

Det är här som läxan kommer till mej. I detta lilla farväl. Det är själva omställningen som är utmaningen.

Trots att jag trivs ypperligt med att vara själv,jag är självständig på alla vis. Jag levde själv i drygt tre år efter separationen med Vilmas pappa och var väldigt nöjd med det.

Sedan kom Daniel och med honom också kärleken tillbaka i livet.Tror som sagt att vi får små (och ibland stora )utmaningar som vi ska använda för att utvecklas. För mej just nu handlar det om att bli bra på att ställa om. Att byta liv lite grann och ändra fokus varannan vecka . Det är min lilla läxa precis nu.

Jag förstår att det låter urlöjligt det här men jag vill med detta bara ge er ett litet exempel . Det blev väldigt hej å hå det här känner jag, pladdrigt navelskåderi,men så får det vara ibland tycker jag.

Nu ska jag åka till butiken och cafet .

Jag ser fram mot att kolla vidare på alla nya fina inredningsdetaljer,möbler och mode som packats upp under början på veckan.

Hoppas vi ses idag!

/Kram Victoria