Elsa

Var till Elsas grav under påsken.

Mamma hade köpt lila tulpaner och ett nytt gravljus till lyktan.

Vi städade bort gamla torkade växer och gamla gravljus.

Det blev så fint med tulpanerna och ljuset när allt var klart.

Har svårt att känna och tänka på att min Elsa är där under jorden,kan inte prata med henne där vid graven.

Känns bättre att prata med henne hemma,hemma där hon var när hon fanns med oss.

[Elsa som liten]

Där hon skrattade högt och knöt sina små händer av lycka när något var roligt också där hon var när hon var sjuk,trött och svag som hon var alldeles för ofta.

Tänker att sorgen efter att ha förlorat ett barn får ta den tid som det tar,på det sätt som det blir.

[Vilma och Elsa]

Man sörjer på det sätt som man är skapt,det är inget som man kan styra eller bestämma över.

Många har pratat med mej om det här med sorg och hur man sörjer.

Kriser och sorger kommer sej av att något i livet förändras eller att vi mister någon eller något.

Om man behöver få hjälp att komma framåt av en utbildad person om man fastnat på vägen så är ju det förstås bra,så är det ju helt klart,jag har varit på många,många samtal genom åren då Elsa var sjuk,men jag är inte där nu känner jag.

Det har gått nio månader sedan Elsa dog.

Tiden måste få gå,det finns inget fel sätt att sörja,bara olika sätt.

Att vara med Vilma min 12-åring och att komma ut och röra på mej är toppen känner jag,att träna på gymmet,träffa familjen och att vara på mitt jobb hjälper.

Nu blir det gymmet och en långpromenad och imorgon cafeet och butiken.

Kram på Er.

/Victoria

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s