Nu har det gått några dagar

Det har gått några dagar sedan Elsas begravning nu.

Känns fortfarande overkligt och som om sorgen aldrig kommer att ta slut,fast jag vet att med tiden kommer det att gå lättare.

Jag har ju gått igenom flera andra trauman och kriser i livet och vet att det brukar kännas bättre efter en tid.

Många har sagt till mej genom åren att man blir stark av kriser och motgångar, men det håller jag inte alls med om.

[Popcornen växer ]

Såren blir till ärr och en punkt i mej som aldrig blir som det var innan, ärret bleknar men kommer alltid att finnas kvar som en försvagad del av mej.

[Hemma i min lilla park ]

Det som eländet gett mej är förståelse för andra människor och deras fel och brister som vi ju alla har,en ödmjukhet och att inte döma andra.

I dag och igår har jag spacklat, slipat och bättrings målat Elsas dörr och de två dörrarna och dörrfodren som leder ut till garaget och som blivit skadade av rullstolen. Känns skönt att få sätta händerna i något och i farten skruvade jag ner alla hyllor i Elsas rum som hon haft sina leksaker, böcker,tvättlappar och blöjor på.

Jag rensade också bort hennes kläder i garderoberna på hennes rum och spacklade skruvhål.

Många plagg kommer lilla syster Vilma att få ärva, vilket hon önskat att få göra.

Känns skönt att få behålla en del kläder och leksaker som hon oftast lekte med, en boll, knopp pussel en skallra och hennes studentkläder och studentmössan förstås.

[Elsa]

Har flyttat runt lite inredningsdetaljer också bara för att få göra något som känns kreativt.

I kväll blir det surströmming hos mamma mmm.

Ha det fint vänner.

/Kram Victoria

En reaktion på ”Nu har det gått några dagar

  1. Tror liksom du inte på att kriserna gör en starkare, men kanske man får en uppfattning om hur stark (och svag!) man redan är. Man klarar mycket för man måste eller inte har något val.
    Det vet du bättre än många andra. Och erfarenhet av både goda och dåliga stunder formar oss, gör oss i bästa fall mer ödmjuka istället för bittra och nedslagna. Träffade mitt gamla gäng häromdagen. Där låg en person i slitsam skilsmässa, en hade förlorat sin fru 50 år ung i cancer, en hade förlorat sin lille son för några år sedan. Jag gick därifrån och kände sådan otrolig tacksamhet och nästan förundran och genans över att vi i vår familj just nu mår bra allihop.
    Du ska i alla fall veta att jag tänker på dej och finns här. Kram

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s