Är heminredning ytligt?

Halli hallå på Er!

Lördag morgon,utanför fönstren är det mörkt och här sitter jag med en kopp rykande varmt kaffe jag har tänt ett ljus och lyssnar på ”Lördag med Lisa”.

I bland behövs inte mycket alls för att förändra (och förbättra) här hemma tycker jag.

Bytte ut en lampskärm i veckan, älskar de här nya cylinderformade skärmarna som kommit till butiken .

Såg att några kuddar i soffan behövde bytas ut nu när den grå lampskärmen blev utbytt mot en vit från andra ställen i huset hittade jag några ljusa kuddar, kan inte vara enklare att förnya ett rum.

Lite fräschare, mysigare och vintrigt ljusare på nåt vis.

Är det ytligt med heminredning?

Kan vara, känner jag, om man bara är fokuserad på vad andra ska tycka eller om man använder det som en fasad kanske.

Men å andra sidan så ÄR det ju faktiskt en fasad , den symboliserar vad vi tycker om och vilken person vi vill uttrycka att vi är .

Det är samma sak med kläder också, för visst handlar det mycket om vad man vill förmedla till sin omgivning eller hur .

En annan aspekt av heminredning är ju att alla mår bra av att ha det trivsamt och fint runt sej hemma, oavsett om man är intresserad eller inte, det tror inte jag.

Gillar man vintage så har man det , vill man ha det modernt så kör man på det, gillar man lantligt så satsar man på det och så vidare. Inget är fel, om man trivs och tycker att det är fint så är det helt rätt.

Själv dras jag till det naturliga, det avslappnade ,mjuka och bekväma.

Jag har berättat förut om mitt inredningsintresse och vad tacksam jag är ha något som jag är passionerat intresserad av .

När det var som mörkast med min stora lilla dotter Elsa , när hon var yngre, hon är tjugo år nu , alla månader på sjukhus, all oro och elände och då jag inte brydde mej om något alls ,då allt var svart och hopplöst.

Depressionens och ångestens år , som ju fortfarande visar sitt tråkiga tryne ibland , men inte lika ofta.

Utmattning av all sorg och av att bara kunna se på när Elsa var så sjuk att det inte fanns hopp.

Det är sår och ärr som aldrig kommer att försvinna , men jag kan hantera det bättre nu ( i alla fall lite )och har ett liv utanför allt som kretsar runt Elsas sjukdom .

För Er som inte läst om min Elsa förut så har hon ringkromosom 14 det är ett medfött fel som vi inte upptäckte förrän hon var nio månader och all trauma runt den tiden.

Nu blev det här inlägget något annat än jag tänkte när jag började känner jag .

[Elsa och jag ]

Det jag skulle komma fram till var att det har hjälpt mej mycket och jag tror att andra kan må bättre av ha ett passionerat intresse utanför det onda om jag säger så.

Visst mår man bra av att fluffa kuddar , kolla in färgnyanser och fixa fina stilleben .

Tänd ett ljus och njut av en fin vinterdag hörni.

Nu åker jag till butiken.

Vi kanske ses!

/Kram Victoria

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s