Det här med att vara förälder hörni.
Ett outtömligt ämne känner jag.
Själv har jag aldrig känt mej som någon super mamma eller ens som en någorlunda bra förälder.
Jag har med båda mina flickor varit fullkomligt upprymd av kärlek till dom när dom var små,livet handlade liksom bara om dom i alla lägen.
[Elsa]
[Vilma och Elsa]
Många jag känner älskade varje sekund av sin föräldraledighet,sån var inte jag.
Trots att jag älskade och älskar mina barn till månen och tillbaka så tyckte jag att det var så otroligt tråkigt att vara hemma under ledigheten.Att ständigt vara trött och samtidigt behöva vara pigg och engagerad i att torka diskbänken,hänga tvätt, byta blöjor, och laga mat.
Samtidigt som jag älskade att vara nära dom och strävade hela tiden efter den stora lyckan av att se dom vara glada och nöjda.
Jag har alltid känt att jag varit en lite sämre,en lite eljest mamma och att jag aldrig varit ens en tillräckligt bra mamma.
Nu har jag ju ”bara” ett av mina två barn kvar sedan min äldre dotter Elsa gick bort i somras.
Jag försöker verkligen göra mitt bästa med min 11-åriga gullis som ju nu förstås också behöver bearbeta sin sorg och saknad efter hennes storasyster.
Jag pratar om Elsa med Vilma så ofta som jag bara kan.Det brukar handla om vad som gjorde Elsa glad,vad hon tyckte om och vilka bollar hon gillade att leka med, hur hon skrattade när farfar kom på besök och hur mycket hon älskade sin assistent Hiyam.
Känns som om det går bra för Vilma ändå,barn är ju så omedelbara och som tur är så är hon bra på att prata känslor och berätta hur hon mår.
På tal om att känna sej dålig som förälder så började jag i våras lyssna på den nu super populära podden ”Världens sämsta föräldrar” .
Ett tips för er alla föräldrar som också någon gång känt sej otillräckliga.
Dom är otroligt roliga och man skrattar hela tiden både med och åt dom.
Dom (och även andra) har fått mej att förstå att väldigt många av oss tycker och känner som jag.
Tydligen så tycker många fler än jag att det är en utmaning att vara föräldraledig och att att vara förälder i allmänhet.
Kanske känner jag mej så dålig som förälder för att mina krav på mej själv är höga.Kanske för att mycket energi och känslor gick till Elsa under hennes tjugo år då hon ofta var sjuk och inlagd på sjukhus (ett år var det 27 gånger) men oftast låg vi inne på sjukhuset tio gånger per år och mellan sjukhusbesöken hade hon sina epilepsi kramper och infektioner hemma också.Vi jobbade också ständigt med hennes utveckling och kommunikation och när hon blev äldre hade vi assistenter hemma dygnet runt som i sin tur skulle inskolas så att dom kunde göra Elsas liv så bra som det bara gick.
Jag kände aldrig att jag gjorde nog.
Nu är Elsa borta och det är en otroligt stor sorg,jag förstår det inte riktigt än.Min yngre dotter Vilma fyller 12 i mars och vi har så himla mysigt ihop (ett litet ögonblick av njutning innan tonåren,som jag by the way bävar sjukt mycket inför).
Älskar att höra hennes tankar och anstränger mej till max att bara lyssna och inte ge oönskade tips och råd i tid och otid (går lite si och så med det haha).
Känner att jag aldrig riktigt räcker till å ena sidan å andra sidan curlar jag ihjäl mej,något som ju inte heller är bra och som jag också jobbar på att sluta med å andra sidan kanske jag inte engagerar mej tillräckligt.Jag gör mitt absolut bästa i alla fall, kanske räcker det,kanske inte.
Hur känner du i ditt föräldraskap? Hur får du ihop det?Hur gör du när du känner att du är bra förälder?
Nu vänner blir det ett pass styrketräning för den här kroppen, rygg och mage står på tur.
Träningsvecka 2 efter omstarten är här.
Den galna träningsvärken från förra veckan har precis börjat ge med sej så nu är det dags att gå på det igen.
Den här veckan tänker jag lägga till lite powerwalks på löpbandet också,känner mej grymt nöjd att vara igång.
Önskar Er en riktigt fin måndag allihopa.
/Kram Victoria
Efteråt blir det en powerwalk på löpbandet med min viktväst så länge jag orkar.
Så himla fint Cicci och Therese gjort i vår klädavdelning,mängder av snygga nyheter har ramlat in.
Älskar att duka, även när det är så här enkelt.
sedan skall jag till min ögonläkare och se hur utvecklingen är på min ögonsjukdom (pterygium),håller tummarna att jag kan vänta med operationen ett tag till.
Är kvar i Stockholm och är på väg att njuta en sista kväll på restaurang Kött & Fiskbaren .
