Jag tänkte dela mej av historien om min stora,lilla,underbara Elsa.

Min 19-åring som föddes med en kromosomavvikelse,men det var det ingen som visste,varken vi eller någon annan.

Den 18;e September 1997 kom vår fina Elsa till världen på NUS i Umeå.

Ingen annorlunda förlossning,precis så ‘enkel’ som en förlossning kan vara.

En rundkindad  gosig bebis med mycket mörkt hår kom till världen.

Som jag älskade detta lilla knyte dygnet runt umgicks vi .

Elsa var väldigt nöjd,gick upp i vikt och var duktig på att sova.

Ingen kunde ana att något var väldigt fel.

Månaderna gick och sex månaders kontrollen kom.

-Kan hon inte sitta ?

Greppa efter saker var hon inte heller sugen på.

Oj,oj tänkte jag,nu har jag aktiverat henne för lite.

Jag började ge henne alla möjliga  saker att hålla i,hela tiden.

Sitta lärde hon sej snabbt.

Den oroliga känslan i min mage försvann,en dag hade vi fått en läkartid hos en barnläkare som skulle undersöka Elsa,’för säkerhetsskull’ lite grann så var det.

Läkaren märkte inget konstigt mer än att Elsas huvud liksom gungade lite,så lite så jag inte hade lagt märke till det.

-Men något annat kan jag inte annmärka på,sa barnläkaren.

-Men om ni vill göra et EEG?…

-Nää det behövs inte.Vid det laget hade hon utvecklats snabbt,så jag slog bort att något kunde vara fel.

Hon hade nog bara aktiverats för lite..

Nu var Elsa 8 månader gammal.

Fortfarande kunde ingen ana att något inte var som det skulle.

Det är krävande för mej att tänka tillbaka och känna dessa tunga känslor som jag sluppit i många år.

Därför delar jag upp historien om Elsa  och återkommer med den senare.

Idag har vi Onsdag,det är 2016 och livet är toppen för hela familjen.

Vi ses!

/Victoria