Vilket kalas mamma bjöd på.Så mysigt med huset fullt av släkt och vänner. Då njuter mamma i fulla drag.

Det känns underbart med söndag.Jag jobbar ju egentligen alla dagar i veckan, i bland mer och ibland mindre. Jag kontorsjobbar hemifrån och är på plats i butiken och cafet på halvtid. Å andra sidan så är huvet alltid där bland personalen i både butiken och caféet.Ideer och inspiration poppar in och ut hela tiden. Planering för härligheter, inköp och att ständigt uppgradera både butik och café är ständigt pågående. Jag njuter och är så tacksam över att ha ett arbete och ett liv som jag älskar.

Livet har inte alltid sett ut så. Företagen har rullat på och har egentligen växt i alla trettio år men på det personliga planet har det varit tufft på flera sätt i väldigt många år.

1997 som var 10 år innan vår älskade Vilma föddes 2007 så fick jag och Vilmas pappa lilla Elsa. En ljuvlig liten gullig tjej. Så nöjd och söt. När hon var nio månader gammal visade det sej på det mest traumatiska vis att hon var född med en väldigt ovanlig kromosomavvikelse (Ringkromosom 14). Då var hon det trettioförsta fallet i världen. Inget som var ärfligt utan något som bara blev fel väldigt tidigt under fostertiden. Det hela uttänktes då jag tidigt en morgon lyfter upp henne ur sin lilla spjälsäng och hennes lilla kropp hänger livlös i mina armar.

Elsas lilla liv blev aldrig speciellt stort. Men hon var så nöjd över det minsta lilla som för stunden kunde ge henne glädje i livet. Hennes personliga assistent Hiyam som var hennes absoluta favoritperson i livet och att få leka med vatten och skoja var favoritsysslorna. Vi levde på sjukhuset med hjärtat i halsgropen väldigt väldigt många gånger. Oftast i långa perioder och i veckor då vi inte visste om hon skulle överleva. Lunginflammationer, stora ryggoperationer på grund av skolios, epilepsi och blodförgiftningar bytte av varandra. Elsa var utvecklingsstörd på en 2,5 årings nivå . Hon hade en otrolig humor och skrattade hjärtligt när man svor, gjorde illa sej eller låtsades vara arg. Har aldrig mött en så mjuk själ med så mycket kärlek och tacksamhet för det lilla.

Sommaren 2018 då Elsa i september skulle fyllt 21 år gick hon bort. Jag saknar och tänker på henne varje dag. Det är en sorg som inte går att riktigt komma över och det kommer nog alltid att vara så. Älskade Elsa.

Hon hade så mycket att lära mej som jag kämpar på med än i dag.Att ta till vara på nuet och allt som är positivt i livet. Att glädjas och att köra på när något är tufft och slappna av och bara njuta mellan varven också. Ville bara dela det med er och önska er så mycket glädje och förnöjsamhet i livet som bara är möjligt.

På tal om glädje så är jag så tacksam över att kunna känna så mycket pirr och pepp av något så enkelt i livet som stämningsfull inredning. Hur vi inreder hemma påverkar oss mycket mer än vi kan ana.

Lördagen i butiken bjöd på så mycket inspiration och jag har hittat så många underbara favoriter.

Tidigt på morgonen började jag måla runt fönstren i vårt första rum men hann bara det ena innan butiken fylldes med glada kunder.

Det har packats upp ännu fler nyheter .Kolla in den här vasen och kudden.

De här lampfötterna i brunt trä.

Vi har bullat upp för söndagsmys i hela butiken idag.

Cafe Victoria är laddat för den här fina första februaridagen.

/Kram Victoria